Författare: Mustafa Can
Förlag: Nordsteds
Can berättar om sin mors död och hur han, i panik, försöker komma på vem hon egentligen var.
Jag tröttnar rätt snabbt på eländet och den utdragna döden. Jag tröttnar rätt fört på Cans tjat om att han inte vet vem hans mor är, alltså att han inte direkt känner henne. Eller egentligen är det ju att han inte känner hennes innersta tankar, men hur många människors innersta känner man egentligen.
I alla fall, det som är bra är hur han beskriver Kurdistan och hur han, gissar jag, fabulerar fram avslutningen av boken där hans mor beskriver hur sitt liv och sina känslor i och för det nya landet. Detta är faktiskt riktigt bra och hade inte detta varit med så hade boken varit ganska kass.
Betyg: Rekommenderas!
No comments:
Post a Comment