Hypnotisören, Lars Kepler

Så var det dags för Lars Keplers Hypnotisören! Haussad är väl bara förnamnet vad gäller Hypnotisören. Och det kan man ju tycka vad man vill om. Svårt att stå emot är det förstås och bara det gör ju att man måste läsa den på nåt sätt.

Hypnotisören handlar om Erika Maria Bark, f.d. hypnotisör får man väl säga, som dras in i utredningen av det blodigaste brott jag läst om på länge och dessutom blir offer då hans son försvinner.

Hypnotisören är en riktig bladvändare. Det är inget att säga om. Det är välskrivet, bra dialog och allt det där... Men ett par rejäla invändningar har jag nog ändå. Hypnotisörens intrig verkar inte hålla hela boken igenom, det är väl därför man för in en extra skurk som ger sig på huvudpersonen, Bark.

Hypnotisören är dessutom våldsam i överkant. Inte känns den riktigt trovärdig heller. I någon scen får jag associationer till Terror på Elm Street, som jag inte vågade se ordentligt som tonåring och nu är för vuxen för att bry mig om. En galen mördare springer omkring på ett sjukhus... Andra har nämnt Fredagen den 13 för de splatterliknande scenerna (den har jag naturligtvis inte heller sett av samma skäl som Terror).

Det finns delar av Hypnotisören som är riktigt obehagliga tycker jag. Barn som far illa, inscest (om än inte med en fader som förövare) och galningar som hoppar på i stort sett vem som helst.

Så trots att jag själv kände att jag måste läsa Hypnotisören kan jag inte rekommendera dig att göra detsamma. Så kan det gå.

Betyg: Rekommenderas inte!

Om Lars Kepler
Lars Kepler är ju en pseudonym. Kepler heter egentligen Ahndoril, Alexandra och Alexander. Aftonbladet var det väl som avslöjade Keplers verkliga namn, något de naturligtvis är stolta över.
Bloggar om Hypnotisören
En annan sida
Bokhora
Recensioner av Hypnotisören
Ingen klassiker, säger DN
Dåligt skriven spänningslitteratur, säger Sydsvenskan
Skickligt underhållningsvåld, säger Svenska Dagbladet