Bloggjerka del 5 - Musik till läsning?

På Annikas litteratur- och kulturblogg pågår en bloggjerka. Syftet är att tipsa om nya bokbloggar att besöka. Varje vecka kommer Annika med en ny fråga att besvara.

Denna veckas fråga i bloggjerkan är:

LYSSNAR DU PÅ MUSIK NÄR DU LÄSER? OM JA, VILKEN ÄR DEN ULTIMATA ”LÄSARMUSIKEN” ENLIGT DIG (JUST I DETTA NU!)? OM NEJ, HAR DU NÅGON ANNAN RITUAL KRING LÄSANDET SOM DU KAN DELA MED DIG AV?

Mitt svar är:
Nej jag lyssnar inte på musik när jag läser. Då tappar jag helt koncentrationen. Hela grejen för mig är att försvinna helt in i boken. Koncentration alltså.

Egentligen är det nästan samma sak med musik fast tvärtom för mig. Tyvärr har/tar jag sällan tid att lyssna på musik så koncentrerat som jag kanske skulle vilja. Lättare med böcker, som jag, som ni kanske redan vet, konsumerar framförallt i sängen vid läggdags.

I'm reading: Bloggjerka del 5 - Musik till läsning?

Joyce Carol Oates

Vissa författare bara vräker ur sig god kvalitet. Joyce Carol Oates är en sådan författare.

Inte nödvändigt vis så att deras böcker har bra handling eller berör. Men språkligt.

Efter en halv sida av Älskad, saknad så känner man hur bra det är. Orden, meningsbyggnaden, hur meningarna följer varandra och bildar enhet... Jag vet inte om jag kan förklara det bättre. Hur bra som helst helt enkelt.

Återkommer med vad jag tycker om boken.

I'm reading: Joyce Carol Oates

Lässtress

Sedan jag skapade min bokhylla på www.boktipset.se har jag stoppat in böcker i den och tittat en hel del på andras bokhyllor.

Jag känner mig nu stressad. Vad mycket bra böcker folk läser. Jag måste läsa dem också. Nu! Alla på en gång. Aaaagrh!

Och så är sommaren här. Gräset måste klippas, altanen skuras, helst huset målas och vi ska sola o bada också.

Nåja det är väl bara att fylla på "att läsa"-listan och ta det lugnt. Den är lång och blir bara längre, "att läsa"-listan.

I'm reading: Lässtress

Min bokhylla

Nu har jag skaffat, och börjat fylla, en bokhylla på Boktipset. Här är den

I'm reading: Min bokhylla

Fast i deckarträsket?

Ni vet:

• Måndag: CSI NY
• Tisdag: The Closer
• Torsdag: Criminal Minds
• Fredag: gamla avsnitt av CSI
• Lördag: Spårlöst försvunnen

Och detta är bara ett minimum för om man vill så kan man se flera deckare varje kväll.

Sedan tar man fram Marklund, Läckberg, Roslund & Hellström, Hellberg, L GW Persson, PD James eller nåt liknande. Vad är det med deckare egentligen? Varför fastnar man så lätt i deckarträsket? Kanske för att det är hyffsat lättillgängligt. Det kräver ingen direkt tankeverksamhet. Man riskerar inte att få en livsomvälvande insikt. Man konsumerar och glömmer helt enkelt.

Man får verkligen kämpa för att välja nåt annat ibland. Och nästan varje gång känner i alla fall jag att det helt klart är värt det. Men ibland är man väl bara för trött helt enkelt.

I'm reading: Fast i deckarträsket?

Tar det aldrig slut?

Ok, jag läser ganska långsamt men den bok jag läser nu, En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz, tar ju aldrig slut. Jag somnar efter ett par sidor varje kväll. Jag brukar ändå läsa någon timme eller så innan jag somnar.

Varför är det så här med vissa böcker? Är det för att de inte lyckas engagera mig? Eller är det något med språket? Är meningarna för långa eller orden för svåra? Eller är de helt enkelt bara tråkiga.

Jag vägrar i allafall ge upp, nu är det bara drygt 200 sidor kvar, jag har aldrig gett upp.

I'm reading: Tar det aldrig slut?